Berättelser
Varvsägarens dilemma
Ett försummat varv
För en tid sedan kom jag i kontakt med en varvsägare från Stockholms skärgård.
Jag förstod snart att detta var en man med många bollar i luften. Bland flera andra projekt hade varvet han ägde inte legat särskilt högt på prioriteringslistan de senaste åren; den numera ålderstigna anläggningen var sliten, knappt använd och nätt och jämnt lönsam. Något behövde göras, men vad?
Min roll blev till en början att agera diskussionspartner och bollplank. Exakt vad som skulle hända med varvet visste vi inte när projektet drog igång, men min klient var öppen för att stöta och blöta idéer av alla de slag.
Många möjligheter…
Jag kontaktade tidigt kommunen för att ta reda på vad och hur mycket som fick byggas på den berörda marken. Lyckligtvis så visade det sig att exploateringsgraden tillät såväl verkstäder som butiker och bostäder, vilket gjorde att vi känna oss fria i tanken då vi återvände till laboratoriet för att bestämma oss vad som skulle hända med det gamla båtvarvet.
…som blev två alternativ
Sagt och gjort. Ett par hjärnstormar senare hade jag och min klient kokat fram vad vi tyckte var två utmärkta alternativ. Det första var ett fullservicevarv, en plats som skulle erbjuda högklassig båtvård till seglare och skeppare från hela skärgården. Alternativ två innebar en radikal förändring: varvet skulle pensioneras, rivas och ersättas med havsnära, exklusiva bostäder.
Idéskisser
Med block och penna skissade jag fram de två visionerna av varvets framtida öde – enkla idéskisser som min klient kunde använda till att såväl föra diskussionen vidare med styrelse och familj som att ta in grova kostnadsestimat från byggfirmor.
I en eller annan form kommer alltså varvet att gå en ny vår till mötes, och varvsägarens dilemma blev istället ett kärt besvär.
Snickaren och Goliat
Ett märkligt telefonsamtal
En dag fick jag ett märkligt samtal. Rösten på andra sidan var inte särskilt munter; det lät nästan som om personen ringde mot sin vilja. Nyfiket fortsatte jag att lyssna, och det visade sig att mitt första intryck inte var särskilt långt från sanningen.
Mannen som ringt upp mig var snickare, och som sådan hade han storslagna planer för sin egen bostad i Stockholms skärgård. Han ville bygga ut, bygga stort och bygga djärvt. Verktygen och kunskapen fanns redan på plats, visionen av hur hans nya hus skulle se ut likaså. Men nu hade han stött på patrull.
”Du behöver en riktig arkitekt”
Ritningarna som snickaren lämnat för godkännande till kommunen dög inte. Tjänstemannen på kommunalkontoret hade satt stopp för hans planer redan innan det första spadtaget. ”återkom när du beställt en ritning av en riktig arkitekt”, blev beskedet.
Min blivande klient drog en djup suck och surfade in på arkitekt.nu. I ett hav av andra arkitekter valde han just mig, eftersom jag råkar ha en viss fallenhet för att rita skärgårdsbyggnader. Jag satt nu och lyssnade på en frustrerad hantverkare som beskrev hur visionen av hans drömhus plötsligt slagits i spillror. Efter att ha lyssnat noga och delgett mina sympatier för situationen avslutade jag samtalet med att boka ett förutsättningslöst möte för att diskutera hur vi skulle kunna lösa problemet.
Ett hus i min smak
Vårt möte blev mycket lyckat. Min nya klient målade upp en bild av ett hus precis i min smak: en bostad som sömlöst skulle smälta in i en historiskt känslig miljö; som skulle bli modern och personlig utan att bli en pastisch; ”Classic With a Twist”. Detta hus skulle bli ett nöje att rita, det förstod jag direkt.
Några dagar senare skrev jag kontrakt med en ny bekant som raskt förvandlats från skeptisk hantverkare till entusiastisk klient.
Tolk mellan två världar
Genom åren har jag lärt mig att tala såväl tjänstemannens som hantverkarens språk, vilket nu kom väl till pass i min roll som tolk mellan dessa två världar. Med hjälp av de ritningar och bygglovshandlingar jag tog fram fick min klient snabbt bygglov och kunde äntligen påbörja bygget av sin drömbostad.
Den återuppståndna tvättstugan
Ett svårfångat bygglov
Ett äldre par hade misslyckats med att få bygglov till vad de hoppades skulle bli deras nya sommarboende. Under många år hade olika konsulter försökt hjälpa paret få tillstånd att bygga på sin mark i Stockholms Skärgård, men utan framgång. Tid gick, och paret blev ju inte direkt yngre med åren. Skulle deras dröm om ett eget hus vid vattnet någonsin bli verklighet?
En bekant tipsade dem om att kontakta mig.
Grönt ljus
Kanske berodde det uteblivna bygglovet på att paret och konsulterna inte varit tillräckligt tydliga med vad de ville. Kanske var orsaken något helt annat. Hur som helst hade jag och mina ritningar bättre lycka – två och en halv månad senare hade vi grönt ljus för byggstart.
Tvättstuga struken från önskelistan
Vi fortsatte att skissa på den exklusiva skärgårdsbyggnaden. I de första samtalen med mina klienter stod en tvättstuga högt upp på önskelistan, men senare valde de att stryka den från ritningarna – exakt vad beslutet grundade sig på var dock lite oklart.
Rätt val för magen och plånboken
Nästa steg blev att hitta lämpliga entreprenörer som skulle bygga huset och en kompetent byggmästare som skulle leda dem. Jag genomförde en upphandling med fyra olika byggfirmor och lämnade över kostnadsförslagen till mina klienter. Efter ett par dagars diskussion bestämde vi oss för ett alternativ som kändes bra i både magen och plånboken. Nu var det bara att tuta och köra.
Men först var det min tur att vara lite jobbig.
Strulsäker offert
Det är inte ovanligt att byggmästarens prisuppskattning görs utifrån ett problemfritt bygge. I de flesta projekt är dock förseningar och sista-minuten-ändringar snarare regel än undantag, vilket ger en sur eftersmak när den slutliga prislappen överlämnas. Med risk för att göra mig en aning impopulär råder jag därför ofta min klient att för säkerhets skull räkna upp byggmästarens offert, gärna med ett försvarligt antal procent. Så också i detta fall.
Vår vän tvättstugan återvänder
Till en början flöt projektet på utan problem. Jag tog med jämna mellanrum min båt ut till bygget, stämde av läget och skickade över mötesprotokoll till mina klienter, som gladde sig åt hur smidigt allt gick. Så fick jag en dag – i projektets slutskede – ett telefonsamtal: ”Jo, den där tvättstugan skulle nog vara bra att ha, trots allt…”
Underskridit budget
Trots en tvättstuga som försvann för att sedan återuppstå, några fönster som beställts i fel storlek och ett parti beställt och betalt, men ändå utbytt kakel gick projektet i mål inom budget. Ja, det blev till och med billigare än beräknat.
Mina klienter fick till slut sitt drömhus, och uppenbarligen blodad tand. Några år senare kontaktade de mig nämligen igen och meddelade att det var dags för några komplementbyggnader.
Men det är en annan historia.